Terräng-SM
Jag var rejält nervös innan loppet vilket jag skrev i ett tidigare inlägg några timmar innan starten. Jag värmde upp men kände direkt efter 5 minuter att det inte kändes helt rätt. Var som en spärr i vaderna och trött i kroppen, konstigt nog. Men försökte att inte tänka på det eftersom jag var på ett SM. När jag stod på startlinjen var allt som borta i mitt huvud, såg bara målet framför mig och jag visste vad jag ville. Starten gick och jag var snabbt iväg. Allt kändes bra till ca 2 km av 6 km för då fick jag syra och orken fanns inte.
Allt detta gjorde att jag inte kunde göra mig själv rättvisa för jag har känt mig stark och snabb hela hösten. Tyvärr har man sånna här dagar och jag hade väldigt otur. Som jag skrev ovan är jag ändå stolt över det jag har gjort med tanke på min bakgrund och jag ser detta bara som ett steg på min trappa upp dit jag vill komma, alltså jag tog ett steg framåt.
Självklart var jag så ledsen och besviken efteråt men har sånna underbara konkurrenter och kompisar som stöttar mig vilket jag är otroligt tacksam över, tack för allt ni gjorde ❤️
Var så trött att allt bara snurrade så därför är jag så extremt snygg på den sista bilden som är i en brant backe i slutet av loppet. Många av bilderna är printade från sändningen vilket gör att kvalitén är kass.
Men allt som allt är jag glad och stolt, och vet ni vad? Jag ger inte upp utan kommer bli ännu bättre nu när jag äntligen är tillbaka så se upp i framtiden. Puss och kram
